Installation av nya program till dator, hur? var? vem?

Just i samma veva som vi lärt oss om olika typer av cyberhot (mindre och större) går hårdskivan till min laptop sönder och alla dokument från ett par år tillbaka i tiden går upp i rök. Eftersom jag nu fått tillbaka datorn med ny och mycket tom hårdskiva frågar jag någon av er hur man ska göra för att få installerat word och internet explorer och sånt? Köper man dem på något sätt i någon databutik? Är det svårt att installera program?

Digg.com

Eftersom jag redan i ett av kursens grupparbeten bekantat mig med Digg väljer jag att undra över den communityn i vår kursuppgift. Digg.com är en internetbaserad kommersiell community och webbplats som förmedlar "nyheter" och artiklar (teknik, underhållning, livsstil, business och sport t.ex) som användarna röstar på. Jag använder citationstecken för nyheter eftersom jag inte tycker att man kan kalla Digg listorna för nyheter i någon som helst journalistisk bemärkelse. För att få rösta (digg or bury news) på en nyhet ska man vara registrerad på Digg. Digg ägs av ett San Fransisco baserat amerikanskt aktiebolag som grundades 2004. Digg använder sig inte av redaktörer vilket kanske är tvivelaktigt med tanke på kontroll och säkerhetsaspekter på en öppen webbplats där vem som helst kan publicera nästan vad som helst och här finns faktiskt nästan vad som helst läs. På webbplatsen kallar man den här policyn demokrati, alla får lägga ut nyheter och rösta hur man tycker. Användarna deltar aktivt och bygger upp innehållet på webbplatsen. Användaravtalet är knepigt. För att registrera sig behöver man uppge namn och mejl och de vanligaste personuppgifterna men man kan ju undra vad Digg använder informationen till. Reklam och statistik möjligtvis. Om man vet vilka användarna är så kan man skicka rätt riktad reklam. En 30 årig man får knappast reklam om p-piller eller semesterresor för synskadade pensionärer.

I terms of use framgår det tydligt att Digg avsäger sig allt ansvar för vilka känslor något publicerat material väcker hos en användare och konstaterar att man inte tar ställning till enskilda nyheter. Någon form av censur finns naturligtvis på Digg annars skulle där antagligen förekomma pornografi och raistiska påhopp och något direkt sådant hittar jag inte. Något som emellertid nog förbryllar mig mycket är arten av "nyheter" på webbplatsen. En av de mest populära "nyheterna" just nu är denna om lättklädda flickor på S:t Patricks day(!). En annan populär "nyhet" är om en sexåring med ovanligt hög IQ och andra nyheter som omfattar våld eller missbruk av någon form. Det är både intressant och sorgligt att en så här ytlig webbplats överhuvudtaget intresserar någon.

I ljuset av Digg framstår Biblioteket 2.0, som varit på tapeten under kursen, som aningen riskabelt: Det är inte otänkbart att det demokratiska Biblioteket 2.0 i framtiden har hyllorna fyllda med sex och kvasinyheter som kunderna röstat fram.

cyberhot

Efter att ha läst veckoartikeln inser jag att min vetskap om hotbilder på nätet basererar sig på en mycket naiv uppfattning om hur nätet i själva verket kan missbrukas på så oerhört många sätt. Plötsligt känns tillvaron bräckligare. Borde man nu försöka bli så där passligt mycket paranoid så att man förstår att vara försiktigare och inte beställa böcker på Adlibris och resebiljetter per telefon. Man ska ju då uppge familjen personbeteckningar antingen i mejl eller telefon eller också om man bestället hela resepaketet på nätsidan.

Ju mer man förstår om hur informationssystem är uppbyggda ju mer realistiska kanske hotbilderna är eftersom man vet att möjligheter för vandalism och kriminalitet är obegränsade och det är en omöjlighet att skydda sig från hotbilder som påverkar hela samhället. Cyberhot finns på så många nivåer men alla nivåer påverkar varandra. Det som påverkar infrastrukturen i samhället påverkar också den enskilda individens privata ärenden på ett eller annat sätt. Det är svårt att gardera sig, rentav omöjligt. Det som skrämmer mej mest med tanke på cyberhot framkommer också av artikeln. Jag menar det ryska cyberattentatet mot Georgien som GTISC artikeln tar upp. Här ser vi ett träffande exempel på hur lät man kan framkalla krig eller turbulens genom osynlig manipulation och missbruk av informationssystem.

Second life och bibliotekarien

På grund av att min dator har pajat så kunde jag inte vara på gårdagens virtuella föreläsning i second life. Ni andra fick prova på det som Kims artikel handlar om, konferens i second life. Ni andra kan säga hur ni tycker att det funkar och dra paralleller till bibliotekarierna vars kunder många gånger finns just där i cyberspace kanske just i second life. Precis som det också framgår av Kims artikel så är kanske det viktigaste för en bibliotekarie att veta att det finns något som heter second life och att många potentiella bibliotekskunder är där. Om man inte vet tillräckligt mycket om sina kunder och vad det tycker om och inte tycker om så uppstår det nog snabbt en klyfta mellan kund och personal och den kan vara svår att överbygga.

Det som jag tänkt på en del under de senaste veckorna är Facebook. Vad jag än läser tycks jag snubbla över något som på något sätt tangerar Facebook. Nu senast för ett par dagar sedan då jag kollade vad vårens studentskrivningar i modersmål presenterade för essärubriker, Till vad behöver vi Facebook, var en av rubrikerna. En tankeväckande (kanske?) rubrik för vem som helst att fundera på och kanske försöka besvara. Facebook är nog ett mycket diskutabelt fenomen som nästlat sig in i ganska mycket. Borde man inte fundera lite mer på det här allenarådande systemet som är fullständigt kommersiellt?

övning 8.2

Av någon märklig anledning är jag också denna gång förtjust i Flickr. Jag tilltalas av deras community och den avslappnade menatalitet som råder i diskussionsgrupperna, trots att man inom Flickr också satt upp strikta regler om hur man ska tagga fotografier som man publicerar där. Libraries and librarians har en egen diskussionsgrupp bestående av bibliotekspersonal men också av vem som helst som är intresserad av att tänka och tycka något om bibliotek. Det här tycker jag om, dvs att systemet eller i detta fall diskussionsgruppen är öppen för vem som helst som önskar uttrycka en åsikt eller diskutera något biblioteksrelaterat. Mot bakgrund av mycket som vi diskuterade under närstudieträffen med tanke på öppna och slutna foran på webben så fungerar det här diskussionsforumet som ett öppet och tillgängligt system i motsats till t.ex Facebook som bygger på en uteslutningsmekanism av ickemedlemmar. På den här diskussionssidan Libraries and librarians diskuterar man alltmöjligt, till exempel olika bibliotekssystem, problem vid publicering av fotografier på bibliotekssidor och vilka bibliotek som gått med i Facebook.

Kansas state universitetsbibliotek upprätthåller en blogg om vad som händer på biblioteksfronten och i den akademiska världen överlag. Under Talking in the library finns kortare notiser om evenmang som diskuterats i bloggar men många av inläggen har inte kommenterats så jag tror att bloggen i det här fallet fungerar mer som en anslagstavla. Då jag av pur nyfikenhet kollar in Keski-Espoon kirjasto i Youtube så måste jag erkänna att det liksom inte riktigt övertygar mej om att man här hittat rätt kanal. Kvaliteten på videosnuttarna är ganska dålig, hoppig och inte tycker jag att det är såå väldigt intressant att följa med hur personalen ser ut och vad de gör på jobbet. Tanken är antagligen att presentera biblioteket via personalen men jag vet inte om det är så lyckat. Uppfattar ändå att Keski-Espoon kirjasto har tagit ett modigt kliv framåt med tanke på bibliotek 2.0. Man har försökt och vågat sig in i en alldeles ny informationsdomän trots att reslutatet den här gången kanske inte är så upphetsande och fantastiskt. Ett bra initiativ ändå tycker jag. Vackert så!

om Library 2.0

Efter senaste närstudieträff och allt det som diskuterades under den upplever jag att den här veckoartikeln egentligen inte ger något mer att tugga på. Artikeln fokuserar på biblioteket 2.0 och hur framtidens bibliotek byggs upp och vidareutvecklas genom interaktion och samarbete mellan användare och bibliotek.

Biblioteket 2.0 är en öppen organisation. Biblioteket 2.0 formas enligt användarnas önskemål och i gemensam regi biblioteket och användarna emellan. Biblioteket ska tjäna alla sina kunder och vara en mötesplats (fysisk / online). Artikeln tar ytterligare fasta på det sätt på vilket man i praktiken kan skapa bibliotek 2.0 och att det är individuellt och beroende på varje enskilt bibliotek. På biblioteket sköter man de tjänster man kan enligt de resurser och premisser man har. Huvudsaken är att komma ihåg att det fysiska materialet (t.ex boken) är av lika stor vikt som allt det elektroniska material som den virtuella världen erbjuder. Glöm inte era kunder och vad de vill ha och behöver alltså. Lyssna på användarnas input och se till att kontinuerligt evaluera bibliotekstjänsterna så att kommunikationen användare och biblioteket emellan fungerar på bästa tänkbara sätt. Bibliotek 2.0 är ett fenomen som bygger på ömsesidighet. Biblioteket och användarna skapar och upprätthåller innehållet till bibliotek 2.0 tillsammans.
Den här tanken om det gemensamma utgör stommen i ídén med bibliotek 2.0.