Efter att ha läst veckoartikeln inser jag att min vetskap om hotbilder på nätet basererar sig på en mycket naiv uppfattning om hur nätet i själva verket kan missbrukas på så oerhört många sätt. Plötsligt känns tillvaron bräckligare. Borde man nu försöka bli så där passligt mycket paranoid så att man förstår att vara försiktigare och inte beställa böcker på Adlibris och resebiljetter per telefon. Man ska ju då uppge familjen personbeteckningar antingen i mejl eller telefon eller också om man bestället hela resepaketet på nätsidan.
Ju mer man förstår om hur informationssystem är uppbyggda ju mer realistiska kanske hotbilderna är eftersom man vet att möjligheter för vandalism och kriminalitet är obegränsade och det är en omöjlighet att skydda sig från hotbilder som påverkar hela samhället. Cyberhot finns på så många nivåer men alla nivåer påverkar varandra. Det som påverkar infrastrukturen i samhället påverkar också den enskilda individens privata ärenden på ett eller annat sätt. Det är svårt att gardera sig, rentav omöjligt. Det som skrämmer mej mest med tanke på cyberhot framkommer också av artikeln. Jag menar det ryska cyberattentatet mot Georgien som GTISC artikeln tar upp. Här ser vi ett träffande exempel på hur lät man kan framkalla krig eller turbulens genom osynlig manipulation och missbruk av informationssystem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vi lever ju i en osäker värld. Skolelever skjuter ihjäl andra elever, det finns krig i olika världsdelar, narkotika används av allt yngre barn. Är cyberhoten faktiskt värre än detta? Tvärtom tycker jag att man kan kämpa mot dessa hotbilder genom att tro på individen och fortsätta agera öppet och respektfullt.
SvaraRaderaCyberattackerna är skrämmande för att de är så "osynliga" men kosekvenserna är oftast katastrofala ifall attackerna lyckas. Många företag och samhällsorganisationer anmäler säkert inte heller alla attacker, för samtidigt avslöjar de ju bristfällig säkerhet.
SvaraRadera